Palazzi
Medlem
Nu hamnar vi lite OT - men jag tycker att Dolomiterna - områdena kring Val Di Fiemme och Val Di Fassa, och mer specifikt San Pellegrino - sopar mattan med alla andra skidställen jag åkt på, inklusive Sverige, när det kommer till preparering av nedfarter.
Du har rätt i att de gör sitt jobb på dessa stora orter, men tyvärr har de ju både vädret (som annars är en fördel) och turistströmmarna som förstör underlaget innan lunch.
Jag åkte 120-150 dagar/år i 15-20år och aldrig sett så många benbrott som i Dolomiterna (och det berodde inte bara på kalkoner i backen).
Inte heller har jag förstört så många belag som när jag kört barmark i Dolomiternas branta nedfarter (där folks plogsvängar skrapat bort den lilla snö som fanns).
4/7 dagar tycker jag närmast att de två sista timmarna känns dumma att åka (pga riskerna).
Jag tycker, personligen, att skidåkningen är bättre på flera orter i Sverige. Men sedan är det ju miljön, och åklängd som gör att man slipper så mycket lifttid , som ändå lockar ner mig gång efter annan
Kanske är det dock även skillnad på preferenser, för de underlag jag som gammal elitåkare föredrog verkar inte ha uppskattats av någon annan. Hård (närmast isig) manchester så kan man hålla carvingsvängen till max.
En sådan dag gladdes jag åt i Pellegrino i Februari. De flesta andra halkade dock runt (iofs skadefria ) .
Däremot så har jag avverkat nästan alla svenska skidbackar och jag kan definitivt säga att en enslig backe i Värmlands skogar är
i bättre skick än motsvarande utanför Bergamo. För den sistnämnda prepareras det när det är ett absolut måste, och inte sällan ser nedfarterna ut som när vi fotpreparerade Vedbobacken (I Västerås) i början på 90-talet.
Men men, smaken är som *****