Nu på väg ARN-CPH-SFO, med en övernattning i Köpenhamn. Incheckad hela vägen (och bagage skickat) på ARN. Två minuter i kö och två minuter vid disken. Fick visa covidbevis och antigentest, och fick ett boardingkort för hela resan.
Fortsättning följer imorgon.
Det blev en ordentlig fortsättning på detta äventyr. Efter en skön sovmorgon på ett litet hotell i Köpenhamn (nästa flyg går ju först 12:35) så kollar jag min vana trogen telefonen redan innan jag lämnar sängen. Jag har vaknat fem minuter före alarmet, och har en allmänt dålig magkänsla. Första kallduschen blir strax klar för mig; SK935: CANCELED.
Det vakne läsaren vet att detta är tredje SAS-resan i rad med inställd avgång, och så här på lördag morgon går tankarna givetvis tillbaka till torsdag kväll, när jag fick en helt oönskad övernattning i Oslo efter ett inställt flyg. Nytt flyg extra tidig morgon från Oslo till Stockholm på fredagen innebar att själva fredagen spenderades i ett inte helt vaket sinne. Ska nu lördagen bli likadan? Med fem timmar kvar till avgång tänker jag att SAS borde hinna ordna detta på något kreativt sätt. Det finns ju trots allt många möjliga resor från Köpenhamn till San Francisco. I vart fall fanns det det före den här veckan.
Det går en tio minuter ungefär innan det plingar till i appen och en ombokning har kommit in. Ny resplan CPH-ORD-SFO med SAS+United (på sena kvällsavgången). Det är inte helt lockande att landa midnatt lokal tid i San Francisco, jämfört med att landa runt 15-tiden, men med 600 € för besväret kan man ju stå ut med lite obehag.
Nu kommer dock mitt livs någonsin största kalldusch. ORD-SFO är bokat på UA 1972. Det är en femtimmarsflight i en 737:a, och jag har blivit ombokad från Business med SAS till ECONOMY på inrikesflyg. Hade det inte varit för att jag redan låg ner så hade jag trillat omkull av chocken.
Ett snabbt samtal till SAS kundtjänst för att reda ut misstaget ger ingenting. På lördag morgon är kundtjänsten stängd även för EBD. Det får bli att äta frukost istället och och invänta öppning.
Nästa samtal går inte mycket bättre. Telefonsvararen tipsar om att man kan välja engelska som språk för att komma fram fortare. Jag gör det, och efter 8 minuter får jag tala med en trevlig svensk dam (tur att jag också kunde prata svenska). Vi pratar i runt 15 minuter men hon kan inte göra några ändringar i bokningen, hon ber mig att ta det på flygplatsen istället, då de har mer befogenheter.
Klockan är nu en stund före 10, och det är lite för tidigt att åka ut för att flyga till Chicago efter 15 (så rolig än inte loungen på CPH). Det blir en morgonpromenad i ett grått och svalt Köpenhamn istället. Mycket folk ute, och de flesta verkar ha antingen en hund eller en barnvagn med sig ut idag (en kvinna hade dock en tvillingvagn med ett barn och en mops i varsitt säte). Tankarna hopar sig, hur ska detta äventyr sluta? Är det värt det att erbjuda sig att stanna i Köpenhamn en dag till för att bli ombokad till nästa SAS-flight?
6486 steg senare är det dags för en rask utcheckning och en kort tågresa ut till flygplatsen. Med bestämda steg styr jag färden mot servicecentret, de två damerna där kan dock inte alls göra någonting åt mitt problem. Business erbjuds inte på UA 1972, och oavsett så finns det inga platser att boka om till i business på den. Att boka om till Lufthansa eller annat bolag går inte heller, för det finns det inte tid eller möjlighet till. De konfererar med varandra och turas om att knappa på tangentbordet, men det leder ingenstans (dock är de väldigt trevliga och tillmötesgående, så inga synpunkter på bemötandet). Vi är överens om att det är en nedgradering i vart fall. Något nytt boardingkort går inte att få, utan då hänvisas jag till checkin.
Damen där tycker att det är väldigt konstigt att bli ombokad till economy och försöker även hon att få till något bättre. Det finns platser i economy på ett tidigare flyg ut från Chicago som man kan boka om till, men vi är rätt överens om att det då blir lite för tight connection, speciellt med incheckat bagage.
Skam den som ger sig, så efter säkerhetskontrollen väntar samma diskussion i transferdisken. En trevlig herre ser också att det inte verkar gå att boka om till Business, men vi kan bägge två konstatera att United faktiskt säljer platser i Business på den flighten. Nytt besked om att det kan vara för att de planerar att överboka den som de säljer platser själva men inte släpper till andra bolag. Jag tror inte ens att han själv tror på det, så han gör någonting unikt och lyfter telefonen och ringer. Det blir en lång diskussion mellan dem och jag går därifrån med beskedet att SAS ticketing ska se vad de kan göra, och att jag bör gå till loungen och vänta på besked där (oavsett utfall).
Mycket riktigt, efter att ha nervöst läppjat en kvart på en liten cola zero i loungens övervåning så hör jag hur en telefon ringer ilsket nere vid entrén. Är det nu det händer? Det går några minuter. Min egen telefon plingar till och SAS-appen säger att min bokning är uppdaterad (men inte mer). Uniteds hemsida visar att de inte längre säljer platser i business på UA 1972. Spänningen stiger. Minuterna går. Sen knastrar det till i högtalarna "Personal call for Mr. fcx travelling to San Francisco via Chicago, please contact the reception desk".
Jag rusar nedför trappan så fort jag kan, och där väntar en dam med ett nytt boardingkort med en av världens vackraste bokstäver på. J står det klart och tydligt. Vi byter kort med varandra och jag önskar henne en trevlig helg och ber henne att hälsa och tacka sina kollegor.
Nu är det en timme kvar till boarding, och jag ska sätta mig i någon av PP-loungerna för att jobba av årskvoten på amex gold och lugna ner mina nerver.