Flyingpillow
Medlem
Pinsamt och pinsamt, men i vart fall blev jag ställd i situationen.
Var för något år sedan i Tokyo med 6-åriga dottern. Sista natten, och vi behöver sömnen. Vid 23-tiden vaknar dottern till och frågar: "Pappa, vad är det som låter? Jag kan inte sova). Och det är förstås inte så konstigt, för den pappiga isoleringen på Shertatonhotellet duger inte för att stänga ute ljudet från det unga paret i rummet intill som kör hårt och högljutt. Jag sluddrar till något om att "hon måste ha ont, somna nu".
30 min senare och sakernas tillstånd är oförändrade. Jag väljer mellan att ringa receptionen och ringa på granndörren, och väljer det senare enligt principen "vilken åtgärd får minst antal personer att tappa ansiktet?". Ingen öppnar förstås, men ljuden slutar och vi kan somna om.
Ni kan ju gissa vilka ljud vi vaknade till morgonen därpå.
Var för något år sedan i Tokyo med 6-åriga dottern. Sista natten, och vi behöver sömnen. Vid 23-tiden vaknar dottern till och frågar: "Pappa, vad är det som låter? Jag kan inte sova). Och det är förstås inte så konstigt, för den pappiga isoleringen på Shertatonhotellet duger inte för att stänga ute ljudet från det unga paret i rummet intill som kör hårt och högljutt. Jag sluddrar till något om att "hon måste ha ont, somna nu".
30 min senare och sakernas tillstånd är oförändrade. Jag väljer mellan att ringa receptionen och ringa på granndörren, och väljer det senare enligt principen "vilken åtgärd får minst antal personer att tappa ansiktet?". Ingen öppnar förstås, men ljuden slutar och vi kan somna om.
Ni kan ju gissa vilka ljud vi vaknade till morgonen därpå.