Senaste nytt

Thomas Cook går i konkurs 2019-09-23

apknug

Medlem
Moderbolaget i koncernen har under lång tid hållts vid liv genom lån (vanliga lån och obligationer) med finansiella institutioner som långivare. En konkurs av ett bolag i denna storleksklassen har med all säkerhet skett efter flera veckor av förhandlingar med dessa långivare om mer pengar eller förlängning av lånen - vilket de till slut sagt nej till.

Dessa lån som moderbolaget haft har säkrats (vilket är väldigt vanligt) mot alla tillgångar som moderbolaget/gruppen har, vilket inkluderar aktier i dotterbolag, som t ex den skandinaviska vinggruppen. Anledningen är att vid en konkurs, vill långivarna kunna sälja aktierna i dotterbolagen eftersom man får mer pengar (oftast) att sälja ett helt bolag än dess tillgångar styckesvis. När konkursen i moderbolaget blev faktum, så innebär det att all säkerhet för lånen omedelbart blir ägda av långivarna, dvs att skandinaviska vinggruppen ägdes av moderbolagets långivare.

Det brukar finnas en välplanerad kedja av handlingar som sker simultant hos bankerna, bolaget (dvs Thomas Cook), i domstolarna och, ofta, i förhandlingsrummen med eventuell uppköpare. T ex Mike Ashley i Storbritannien är proffs på att komma in i dessa situationer och "rädda" jobb. I detta fall, som du ser i artiklarna du länkade, tycks myndigheter även ha varit involverade i att få till köpet på ett smidigt sätt. I detta fall fick köparen (Stordalen) bort EU 261-skyldigheter. I andra fall har köpare fått bort stora pensionsskulder eller liknande, vilket är bra mycket mindre populärt.

Jag kan fortfarande inte se nåt som tyder på att ägandet av aktierna civilrättsligt skulle övergått till någon annan vid konkursen? De är fortfarande en del av konkursboets tillgångar. Att det skulle kunna föreligga panträtt i aktierna, vilket är troligt, är en annan femma dock. Det skulle som jag se det ge borgenärer förmånsrätt vid en försäljning, vilken de också kan tvinga fram, men inget ägande.

Att kreditgivarna är med på affären i det här fallet det är dock helt klart. Så att det är de "bästa" för kreditgivaren kan vi nog förmoda och Vings försenade trogna resenärer fick ta smällen men thats life.
 

igelkotten

Medlem
Jag kan fortfarande inte se nåt som tyder på att ägandet av aktierna civilrättsligt skulle övergått till någon annan vid konkursen? De är fortfarande en del av konkursboets tillgångar. Att det skulle kunna föreligga panträtt i aktierna, vilket är troligt, är en annan femma dock. Det skulle som jag se det ge borgenärer förmånsrätt vid en försäljning, vilken de också kan tvinga fram, men inget ägande.

Att kreditgivarna är med på affären i det här fallet det är dock helt klart. Så att det är de "bästa" för kreditgivaren kan vi nog förmoda och Vings försenade trogna resenärer fick ta smällen men thats life.
Menar att säkerheten (dvs aktierna) ska ha blivit nyttjad innan konkursen (vilket kan vara en sekund innan beslut om konkurs fattades i England). Ofta brukar aktieöverlåtelsepapper förberedas i förväg, och långivaren ha fullmakt att underteckna det under vissa förutsättningar.
 

apknug

Medlem
Menar att säkerheten (dvs aktierna) ska ha blivit nyttjad innan konkursen (vilket kan vara en sekund innan beslut om konkurs fattades i England). Ofta brukar aktieöverlåtelsepapper förberedas i förväg, och långivaren ha fullmakt att underteckna det under vissa förutsättningar.

Låter som en kreativ lösning som blir mycket bättre om man samtidigt antedaterar överlåtelsen så att transaktionen inte kan återvinnas så lätt av konkursförvaltaren.

Om det stämmer stämmer så riskerade skandinaviska vinggruppen knappast att dras med i Thomas Cook konkursen då ving gruppen inte var del av koncernen utan redan hade nya kapitalstarka ägare. Konkursförvaltaren i England skulle samtidigt inte ha nåt att säga till om vad gäller driften eller överlåtelsen av ving gruppen i nästa steg.

Har du några belägg för att den börsnoterad koncernen har agerat på detta sätt? Eller är det mer hur du skulle strukturera "affären"?
 

apknug

Medlem
Låter som en kreativ lösning som blir mycket bättre om man samtidigt antedaterar överlåtelsen så att transaktionen inte kan återvinnas så lätt av konkursförvaltaren.

Om det stämmer stämmer så riskerade skandinaviska vinggruppen knappast att dras med i Thomas Cook konkursen då ving gruppen inte var del av koncernen utan redan hade nya kapitalstarka ägare. Konkursförvaltaren i England skulle samtidigt inte ha nåt att säga till om vad gäller driften eller överlåtelsen av ving gruppen i nästa steg.

Har du några belägg för att den börsnoterad koncernen har agerat på detta sätt? Eller är det mer hur du skulle strukturera "affären"?

Nu blev jag så jäkla nyfiken på lagstiftningen kring pantsättning av aktier och övertagandet av aktierna så jag var tvungen att gräva lite. Hittade detta uppsats från lunds universitet; Realisation av pantsatta aktier - Om pantlagstiftningen i allmänhet och bankers rätt att överta panter i synnerhet. Den skall plöjas nu!

Och eftersom det är en allmän som även är offentlig så skickar jag med länken till uppsatsen om nån annan, mot förmodan, skulle vara intresserad. Vem vet det kanske är igelkotten som har skrivit den?!

http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1628173&fileOId=1628174
 
Toppen